En av de absolut sorgligaste dagarna i mitt liv var tveklöst avslutningen i nian. Den ägde rum fredagen den 12 juni 1971.
Det var i Essingeskolan. Jag hade inte varit i skolan i slutet av terminen. Men jag gick ändå på avslutningen.
Jag kände nog på mig att jag inte skulle kunna fortsätta på Kungsholmens gymnasium på hösten. Därför var jag medveten om att denna dag var farväl till en hel värld.
Och vad som än hände efter denna dag har det aldrig kommit något som kunnat ersätta den världen.
Allt efter denna dag har varit som någon sorts blek kopia.
